Att äta spik

Att äta spik är, så vida man inte livnär sig som fakir, en tämligen dum idé.
Det förefaller vara rejält obekvämt. Ironiskt nog inte helt olikt hur livet stundom kan te sig.

In other news:
Triss, "Plötsligt händer det" my aching ass!

Att stirra

Min vägg är världens mest utstirrade vägg.
Ibland undrar man, är det värt det?
Vilket?
Jag undrar jag

In other news:
Grubbelgubbe äger

Att undra

Ibland undrar man: Vart tog alla vägen?


?


In other news: Here comes the rain again

Att vara levande

Liv är i alldeles för många fall grymt underskattade, undervärderade och oförtjänta.
Kanske ett lite för stort ämne för att gå igenom alla detaljer på djupet. Men en sak kan jag säga.

Det finns något för oss alla som gör att vi känner oss lite extra levande. Jag vill påstå att det är oerhört viktigt att hitta detta och när man väl gjort det, att våga släppa taget och ge sig hän för det. Den energi man får ut av det gör att man orkar med extra horder av dynga som livet annars gladeligen bombarderar oss med tills vi utan att ana det står upp till knäna i en ångande hög av livets gödsel.

Våga leva, är lättare sagt än gjort och står säkert som varenda tuggummi-fjortis motto på varenda lunarstorm-presentation. Det är lätt sagt, men inte fullt så lätt att förstå, och det är först när man hittar det som man vet vad det egentligen innebär.

Personligen har jag ett par saker jag vet fungerar för mig. En del är aktiviteter, en del är personer. Till personerna, och ni vet vilka ni är. Tack.

In other news:
Den som inte masar sig iväg och röstar den 7:e juni borde jagas iväg till Nord-korea och tvingas stanna där tills de inser vilken jävla lyx demokrati är!

Att vara beroende av luft

Luft är ett ond som vi alla tvingats lära oss leva med. En del omges av luft med för dålig kvalitté och en del är alldeles för uppblåsta.
Luften kan vara vår vän, exempelvis så skulle bil- och cykelfärder vara betydligt skakigare utan sagda luft.
Luften kan också vara ovän, exempelvis så verkar den ha en förkärlek för att alltid ta slut när man befinner sig 74,3 meter under vattenytan. (det påståendet har jag inte minsta belägg för, kände bara för att konstruera lite fakta, deal)

Ibland kan man också tappa luften. Det kan gå till på två sätt.
1. Man kan få ett trevligt slag i mage eller rygg vilket resulterar i att man ligger på marken, rycker som en fisk och känner livet sakta glida iväg samtidigt som man får en, när man ser tillbaka på alla youtubeklipp, ganska festlig nyans av blått.
2. Luft kan också tappas genom att man redan är på en förvånansvärt låg motivationsnivå när man får en nyhet man inte var så sugen på. Resultatet blir ungefär som ovan fast utan festliga blå ansiktsuttryck.

In other news:
Det är knepigt hur en del saker får en att må galet bra.

Att uppdatera en Blogg

Att uppdatera en blogg är något som inte kräver några större talanger. Det behöver heller inte ta så mycket tid i anspråk. Det är i princip gratis och hälsoriskerna för ett blogginlägg av standardlängd är inte ens värda att nämna.

Däremot så krävs det någon form av, intresse kanske är fel ord men, någon form av engagemang.
Om livet flyter på finfint har man tid och energi över att reta sig på småsaker. Dessa småsaker passar ypperligt bra att blogga om. Om däremot liver delar ut de sedvanliga skrevsparkarna, nacksvingarna och diverse små näsknäppar, finns det inte riktigt energi att spy galla över obetydliga tings varande.
Ibland är det så.

Dagens gallspyende kommer att riktas mot det hurtiga piratpartiet.

Visst, det är jättefint att engagera sig för en sak man verkligen brinner för. Det är jättefint att skapa debatt. Jag tänker inte ens nämna nedladdandets vara eller icke varande. Jag vet inte vad som är rätt eller fel. Jag håller med för-sidan och jag håller med mot-sidan. Båda har rätt i en del saker, båda bär sig dumt åt ibland.

MEN

Att starta ett politiskt parti som i huvudsak driver EN sakfråga, som om det vorde det viktigaste, och det ENDA problemet här i världen. DET är något som är helt skruvat.

Det måste kännas som en rejäl spark i tänderna för den som är långtidsarbetslös och verkligen kämpar för att få ett jobb, som spenderar var eviga dag med att bråka med Försäkringskassan (don't get me started), försöker få det att gå ihop och iaf delvis klä de små hungriga skitungarna som bor under dennes tak.
Varför ska vi lägga energi på att skapa jobb, så att alla kan dra sitt strå till stacken och försörja sig, ja kanske rent utav skaffa sig ett drägligt liv, när det finns sådana ENORMA problem som nedladdning.
Nedskärningar i skolan? Än sen? Nedladdning är viktigare!
Behöver sjukvården pengar? Än sen? Nedladdning!

Hm, det blev lite längre inlägg än jag tänkt mig. Och jag använde capslock mer än vad lagen godkänner. (dock inte värre än nedladdning). Men så kan det gå.

In other news:
Läckande kylare borde radas upp mot en mur och skjutas!

Att bygga en tidsmaskin

Det visar sig vara svårare än vad jag hade räknat med.
Fruktansvärt mycket matte och fysik inblandat.
På det hela taget är det väldigt synd för tänk, så många saker man skulle kunna ändra på.
Det finns inget som vi är så bra på som att vara efterkloka och med facit i hand finns det mycket att styra upp.

Det hade kanske gått att bota W Bush från hans faderskomplex innan det var för sent?
Man hade kanske lära Reinfeldt att det inte är snällt att slå på dem som ligger?
Det hade kanske gått att bota Stalins schizofreni i tid?
Man hade kanske kunnat backa över den sorglige saten som pitchade idén med "Stjärnor på is" till program-chefen på tv4?
Det hade kanske gått att ge Hitler den uppmärksamhet han så desperat behövde, redan i unga år, innan saker och ting gick, en smula, galet?

Men framför allt skulle jag vilja åka tillbaka tre år i tiden och sparka mig själv så hårt i aktern att jag kännt smaken av skosula bak i halsen i minst en vecka efteråt.

Som sagt, riktigt duktiga på att vara efterkloka.

In other news:
August Rush, en smärre (och oväntad) sensation